Äntligen har våren kommit på riktigt. Snön har smält bort från min odlingslott och lite olika växter har börjat titta fram. Nu börjar det verkligen klia i odlingsfingrarna. Det är roligt att se att lökarna har klarat flytten jag utsatte dem för i höstas och även att perennerna jag satte i fjol har överlevt vintern. Jag var lite orolig för min hemmasådda lavendel. Den är egentligen inte härdig här uppe, men den har klarat sig. Jag lade nämligen över täckduk i flera luftiga lager i höstas och nu när jag kikade där under så lever den och har till och med gröna blad. Men jag vågar inte ta bort täckduken ännu, den får nog ligga kvar in i juni.
Förra hösten satte jag flera olika lökar: två sorters tulpaner, en sort irisar, en blandning av krokusar
(Crocus)
, och en mörk klocklilja. Irislökarna,
Katharine Hodgkin, är en mindre iris, på endast 15 cm, som blommar med blekblå, nästan isblå blommor. Då de kom förra våren stack endast stjälken med blomman upp, 10 cm ovan jord. Det såg ut som om man stuckit ner plastblommor i jorden och när jag såg dem för första gången trodde jag verkligen att någon hade placerat ut plastblommor på min lott. Hela upplevelsen var absurd.
Nu har jag utökat mina vårblommande växter med några till. Jag hittade några bortkastade tuvor med Hästhov (
Tussilago) på komposthögen och de har nu fått flytta in till min lott. Jag har även hittat
scilla som förvillat sig från en rishög på vårt bostadsområde, några av dem bor nu på min lott. Jag har också inhandlat två sorters
Saxifraga arendsii, en rosa och en vit, samt en lilablå marktäckare.
Tulpanerna har än så länge endast kommit med blad, fast några har faktiskt knoppar på g. Och min mörka klocklilja
(Frittilaria persica) har jag inte sett ännu, men den var sen även förra året, så jag hoppas att den dyker upp snart.
Sedan måste man ju alltid ta med sig fika till lotten, även om det inte är så varmt ute och man inte kan arbeta där så mycket. Men en kaffekopp och en macka blir ju alltid godare utomhus. Dessa bilder är från sista april i år.
/jensan
För någon vecka sedan besökte jag landet Italien. Jag var på ridresa i vackra Neapel. Det var ganska varmt under dagarna så därför red vi mestadels endast två timmar per dag. Det gav mycket tid till annat. Bland annat passade jag på att måla lite akvarell. Det blev dock tyvärr inte så många bilder. Kanske berodde det på att jag känner mig lätt ringrostig på tekniken. I vanliga fall målar jag just nu mest akryl. Det är ganska stor skillnad eftersom man i akryl kan måla över något man inte blir nöjd med. Det går inte med akvarell.
Jag satt mest vid poolen och målade. Då kunde jag sola eller läsa i min bok under tiden jag väntade på att färgen skulle torka. Det tar längre tid än vad man tror. Jag läste en spännande bok om Lasermannen. Jag var inte så gammal när det utspelade sig på riktigt och kom inte ihåg så mycket, därför var det mycket intressant, men hemskt att läsa om honom. Vilken skräck människorna i Stockholm måste ha kännt under denna tid.
